jag blir så jävla arg!
jag fick idag hämta en magsjuk son från förskolan,stackars liten. åkte hem för att försöka isolera barnen från varandra för att försöka att minska risken för att det ska hoppa över till lillan så att jag har två magsjuka barn, för dels vill jag ju inte det med tanke på att de är aldrig kul för dem att vara sjuka, och dels för att själv kunna klara av att ta hand om dem bägge. för att sitta själv med två magsjuka barn, parera kräkningarna mellan dem, se till att de är ok, städa undan efter kräkningarna och sen trösta och vara ett stöd för dem är inte lätt vill jag lova! för att klara av ge barnen vad de behöver och för att de ska må så gott de kan under allt detta så ringer jag deras far. jag försöker få honom att förstå att han behövs här och att barnen behöver honom och hans stöd. hur mycket jag än hade velat så kan jag inte vara och hålla undan håret på två barn som kräks samtidigt! efter ett antal minuters övertalning så medelar fadern att han kommer vid sju och hjälper till. detta handlar ju trotts allt inte om vem som har barnen och vem som är ledig utan att finnas där när de behöver oss och att faktiskt samarbeta för deras bästa!
klockan blir sju, kvart över sju, halv åtta och då ringer jag efter honom, men som jag antog så svarar han inte. jag ringer igen en kvart senare, inget svar. jag bestämmer mig för att ringa till en kär vän, som har kontakt med oss bägge och får där igenom reda på att han är ute och åker med kompisar!!!
till allt hör detta: vi har suttit på samarbetssamtal med familjerätten för att få honom att förstå att han måste alltid sätta barnen först, han har lämnat dem hela sin helg för att vara ute och sedan efter det har jag förklarat hur han svikit barnen och att det inte är deras bästa som han väljer utan att barnen nu mera få vara med mig hedan efter. efter ett diskunion,via sms då han bara stormar ut och vägrar prata, kommer vi överens om att han ska ha dem varannan helg men att om han inte sköter barnen ordentligt f.o.m nu så strider jag detta i rätten. han lovar och lovar att han ska fixa de på bästa tänkbara vis.
hur svårt ska det vara att se till ens barns bäst!? jag förstår inte hur en människa kan skita så jävla mycket i sina barn!!!
jag står platt fall och vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. ska jag stå där och se mina barn bli svikna om och om igen? ska jag lita på att han sköter sig och sen bara skiter i allt? är det bästa för barnen att vara med honom? jag vill verkligen inte hindra dem från att vara med sin far, men han tar ju inte ansvaret för dem och jag vill inte att mina barn ska bli drabbade för hur han beter sig!? vad fan gör man?!
mina barn är mitt allt och jag gör verkligen allt för dem, jag skyddar dem mot ondska,besvikelse,fara och allt som kan skada dem både fysiskt och psykiskt så varför ska någon som sviker dem, inte tänker på deras bästa, ser vad de behöver, finns där för dem och faktiskt så sätt skadar dem psykiskt finnas i deras liv bara för att han går under titeln som deras far?
när barnen var sjuka då han hade dem, tänkte han lämna dem hemma med sin mor för att han skulle gå och jobba, vad gör jag? tar mina barn under vingarna och gör som en förälder ska och tar hand om mina sjuka barn. två veckor senare, när det är hans tid med dem igen, blir den stora sjuk igen och jag är den som är hemma med honom. Men nu när båda ligger ordentligt sjuka och behöver sina föräldrar vid sin sida vart är då fadern?! inte med barnen utan ute och åker bil med sina vänner!!!
finns det någon som vet vad man ska göra, någon som kan ge något råd?! ska jag ta barnen ifrån sin för att de ska få det bästa och slippa bli svikna eller ska jag låta honom få fortsätta och sedan se mina barn bli svikna och må dåligt?
Barnen kommer om bara några år, när de blivit större, förstå vad deras pappa gör och de kommer inte vilja ha med honom att göra men ska jag verkligen låta det gå så långt?
vad hade du gjort?
mycket besviken, och allt är mitt fel. jag borde valt en bättre far till mina barn och aldrig utsatt dem för detta från första början!
Svårt att ge nåt råd men gör som ditt hjärta tycker. Är han inte mer intresserad av dom så räcker det väl att han har en helg i månaden som han ska ha hand om barnen. Men då ska det vara han och inte farmor och farfar som det väl oftast varit efter vad man sett dom på stan. För förbjuda honom att träffa dom kan så småningom slå tebax på dig i denna snedvridna värld vi tyvärr lever i men dra ner på umgänge så han får sakna barnen kan funka. Du gör helt rätt i att lära dig stå på egna ben innan du hoppar in i ett nytt förhållande så du vet att du klarar dina göromål,barnen och framförallt vara själv ibland utan att behöva ha någon hos dig eller vara hos någon så fort du har barnen. Du är stark Anneli även om du inte alltid tror det. Lycka till nu. kram Tina Bergh
SvaraRaderaVa STARK!! kram på dig
SvaraRaderadet är svårt, jag tror att han aldrig kommer att sätta dem först,han har aldrig gjort det med verken dem eller mig innan. vi betyder luft tyvärr. jag tror alltid på det bästa i människan,folk kör oftas över mig med det för jag vill så gärna tro att de vill ändra sig,vill väl och verkligen ber om ursäkt. jag har blivit överkörd av så många så mycket och jag vill inte se mina barn bli behandlade på det sättet. tack för att ni tagit tid att läsa och att ge ig värmande ord! det betyder mycket för mig att det faktist finns någon som bryr sig! tack!
SvaraRadera